
Finansiella instrument - Tillgångar värderade till
verkligt värde via resultaträkningen
Om en finansiell tillgång inte uppfyller villkoren för
värdering till upplupet anskaffningsvärde eller till
verkligt värde via övrigt totalresultat, ska den
värderas till verkligt värde via resultaträkningen.
Denna kategori består av två värderingskategorier,
den obligatoriska och Fair Value Option.
I den första kategorin ingår derivat och finansiella
instrument som innehas för handel. Här redovisas
såväl realiserade som orealiserade värdeförändringar i
resultatposten nettoresultat av finansiella
transaktioner.
I den andra värderingskategorin ingår
aktieindexobligationer och strukturerade produkter,
som innehåller både en räntebärande del och en
derivatdel. Koncernen har valt att klassificera
aktieindexobligationer och strukturerade produkter till
verkligt värde via resultatet i värderingskategorin Fair
Value Option.
I balansräkningen representeras dessa av
balansposterna; belåningsbara statsskuldförbindelser
mm, obligationer och andra räntebärande
värdepapper, förlagslån, aktier och andelar samt
derivat.
Finansiella instrument - Tillgångar som är värderade
till upplupet anskaffningsvärde
Lånefordringar, köpta fakturafordringar och
kundfordringar är finansiella tillgångar som inte är
derivat och som har fastställda eller fastställbara
betalningar och som inte är noterade på en aktiv
marknad. I balansräkningen representeras dessa av
balansposterna kassa och tillgodohavanden hos
centralbanker, utlåning till kreditinstitut, utlåning till
allmänheten, övriga tillgångar samt upplupna intäkter.
Dessa tillgångar värderas till upplupet
anskaffningsvärde. Upplupet anskaffningsvärde
bestäms utifrån den effektivränta som beräknades vid
anskaffningstidpunkten.
Lånefordringar och kundfordringar redovisas till det
belopp som beräknas inflyta, det vill säga enligt
modellberäkning enligt IFRS 9. Köpta fordringar som
består av förfallna konsumentfordringar har köpts till
ett pris som avsevärt understiger det nominella
fordransbeloppet. Redovisningen följer
effektivräntemodellen, där det redovisade värdet av
portföljen motsvaras av nuvärdet av alla förväntade
framtida kassaflöden, diskonterade med den initiala
effektivränta som fastställdes vid förvärvet av
portföljen, baserat på relationen mellan
anskaffningskostnaden och de vid förvärvstillfället
förväntade framtida kassaflöden. Löpande under året
görs en översyn av gällande kassaflödes-prognoser,
där uppdateringar kan ske baserat bland annat på
uppnått inkasseringsresultat, träffade
överenskommelser med gäldenärer om amorterings-
planer samt makroekonomisk information. All
uppdaterad information samlas och bearbetas i
koncernens modeller enligt IFRS 9.
Finansiella instrument - Skulder värderade till verkligt
värde via resultaträkningen
Om en finansiell skuld inte uppfyller villkoren för
värdering till upplupet anskaffningsvärde eller till
verkligt värde via övrigt totalresultat, ska den
värderas till verkligt värde via resultaträkningen.
Denna kategori består av två värderingskategorier,
den obligatoriska och Fair Value Option. I
balansräkningen representeras den obligatoriska
kategorin av balansposten Derivat. Här redovisas
såväl realiserade som orealiserade värdeförändringar i
resultatposten nettoresultat av finansiella
transaktioner.
Finansiella instrument - Skulder värderade till
upplupet anskaffningsvärde
I den mån skulder uppkommer värderas dessa till
upplupet anskaffningsvärde och upplupna
räntekostnader periodiseras löpande enligt
effektivräntemetoden. I balansräkningen
representeras dessa av balansposterna skulder till
kreditinstitut, in- och upplåning från allmänheten,
emitterade värdepapper, efterställda skulder, övriga
skulder, upplupna kostnader och förutbetalda intäkter.
Nettoinvestering i utlandsverksamheter
För utlandsverksamhet som bedrivs i form av filial
hanterar koncernens Treasury-funktion
nettoinvesteringen i respektive valuta och reducerar
valutarisk genom andra positioner i samma valuta
samt genom valutaderivat. Omräknings-differenser
redovisas i resultaträkningen. Ackumulerade vinster
och förluster i eget kapital redovisas i
resultaträkningen när utlandsverksamheten avyttras
helt eller delvis.
Metoder för bestämmande av verkligt värde
Finansiella instrument noterade på en aktiv marknad
För finansiella instrument som är noterade på en aktiv
marknad bestäms verkligt värde med utgångspunkt
från tillgångens noterade köpkurs på balansdagen
utan tillägg för transaktionskostnader (till exempel
courtage) vid anskaffningstillfället. Ett finansiellt
instrument betraktas som noterat på en aktiv marknad
om noterade priser med lätthet finns tillgängliga på en
börs, hos en handlare, mäklare, branschorganisation,
företag som tillhandahåller aktuell prisinformation eller
tillsynsmyndighet och dessa priser representerar
faktiska och regelbundet förekommande
marknadstransaktioner på affärsmässiga villkor.
Eventuella framtida transaktionskostnader vid en
avyttring beaktas inte. För finansiella skulder bestäms
verkligt värde utifrån noterad säljkurs.
Instrument som är noterade på en aktiv marknad
återfinns i posterna belåningsbara
statsskuldförbindelser, obligationer och andra
räntebärande
värdepapper, förlagslån samt aktier och andelar.
Finansiella instrument som inte är noterade på en aktiv
marknad
Om marknaden för ett finansiellt instrument inte är
aktiv används värderingstekniker för att fastställa det
verkliga värdet. De värderingstekniker som används
bygger i så hög grad som möjligt på
marknadsuppgifter. Det verkliga värdet på
valutaterminer beräknas genom en diskontering av
skillnaden mellan den avtalade terminskursen och den
terminskurs som kan tecknas på balansdagen för den
återstående kontraktsperioden. Diskontering görs till
riskfri ränta baserad på statsobligationer. Det verkliga
värdet för ränteswappar baseras på en diskontering av
beräknade framtida kassaflöden enligt kontraktets
villkor och förfallodagar med utgångspunkt i
marknadsräntan. Verkligt värde för finansiella
instrument som inte är derivatinstrument beräknas
baserat på framtida kassaflöden och aktuella
marknadsräntor på balansdagen. Den
diskonteringsränta som använts är marknadsbaserad
ränta på liknande instrument på balansdagen.
Upplysning om verkligt värde som redovisats i
balansräkningen utifrån en värderingsteknik lämnas i
not K38 om Finansiella instrument. Koncernens
värdering av derivat till verkligt värde sker uteslutande
utifrån indata som är direkt eller indirekt observerbara
på marknaden. Instrument som inte är noterade på en
aktiv marknad återfinns i posterna utlåning till
kreditinstitut, in- och utlåning till allmänheten, derivat
samt övriga tillgångar och skulder.
Kreditförluster och nedskrivning av finansiella
tillgångar
Som kreditförlust redovisas under året konstaterade
kreditförluster minskade med belopp som influtit på
tidigare års konstaterade kreditförluster samt
förändring avseende reserv för förväntade
kreditförluster. Utlåningen redovisas netto efter
avdrag för såväl konstaterade kreditförluster som
reservering av förväntade kreditförluster (ECL).
I enlighet med IFRS 9 bedömer koncernen, med hjälp
av framåtblickande information, de förväntade
kreditförlusterna för alla finansiella instrument inom
kategorin upplupet anskaffningsvärde, tillsammans
med den förväntade balansen från lånelöften.
Koncernen redovisar vid varje rapporteringstillfälle
dessa eventuella förluster.
Bedömningen av ECL ska avspegla:
Ett objektivt och sannolikhetsvägt belopp, som
bestäms genom att utvärdera ett intervall av möjliga
utfall; Pengarnas tidsvärde och rimliga och verifierbara
uppgifter, som är tillgängliga utan onödiga kostnader
eller insatser vid balansdagen för tidigare händelser,
nuvarande förhållanden och prognoser för framtida
ekonomiska förutsättningar.
Enligt IFRS 9 beräknas kreditförlustreserven på
förväntade kreditförluster, vilka beräknas genom
sannolikheten för fallissemang (PD) multiplicerat med
exponeringen vid fallissemang (EAD) multiplicerat med
förlust givet fallissemang (LGD). Beräkningen av
förväntade kreditförluster baseras på koncernens
totala utlåningsvolym, inkluderat krediter utan någon
ökad kreditrisk.
Modellen för nedskrivningar innehåller en
trestegsmodell som utgår från förändringar i
kreditkvaliteten på de finansiella tillgångarna,
innebörden av trestegsmodellen är att tillgångarna
delas in i 3 olika steg beroende på hur kreditrisken
förändrats sedan tillgången första gången upptagits i
balansräkningen. Steg 1 omfattar tillgångar som inte
varit föremål för en väsentlig ökning av kreditrisken,
steg 2 omfattar tillgångar som varit föremål för en
väsentlig ökning av kreditrisken medan steg 3
omfattar fallerade tillgångar, det vill säga fordringar
som har gått till inkasso eller är förfallna 90 dagar eller
mer. Reserveringen av tillgångarna styrs av vilken
kategori de tillhör, i steg 1 sker reservering för
förväntade kreditförluster under kommande 12
månader medan för steg 2 och 3 sker reservering för
förväntade kreditförluster under tillgångens hela
återstående löptid.
En central faktor som påverkar storleken på
förväntade kreditförluster är reglerna som styr en
tillgångs förflyttning mellan steg 1 och 2. Koncernen
använder sig av förändring i livstids PD (Probability of
Default, Sv. sannolikhet för fallissemang) för att
bedöma signifikant riskökning, förändringen bedöms
genom en kombination av absoluta och relativa
förändringar i livstids PD. Vidare hänförs alla krediter
som är mer än 30 dagar sena med betalning till steg 2
oaktat om det föreligger en signifikant riskökning eller
inte.
För att bedöma om signifikant riskökning föreligger,
och därmed överföring till steg 2, utgår koncernen från
förändringen i kreditens livstids-PD. För att signifikant
riskökning ska föreligga krävs en procentuell
förändring av ursprungs PD som överstiger ett givet
tröskelvärde. I tillägg till detta använder koncernen
även absolut förändring i PD som innebär att om
livstids-PD ökar med en given procentenhet, som
varierar beroende på produktkategori, så hänförs den
till kategori 2. Förutom ovan beskrivna signifikanta PD
förändringar, använder sig Koncernen även av en så
kallad ”Back stop”, vilket innebär att en kredit som är
förfallen mellan 30 – 90 dagar hänförs till steg 2 även
om en signifikant ökning av PD inte föreligger.
Återföring från steg 2 till steg 1 sker när en fordran
som tidigare hänförts till steg 2 inte längre är föremål
för signifikant riskökning alternativt inte längre är i
dröjsmål med betalning mer än 30 dagar. Återföring
från steg 3 kan bara ske för fordringar som varit
mellan 90 och 120 dagar sena med betalning, och
återföring sker då till steg 1 eller steg 2 när
betalningarna skötts under en period om 12 månader.
Beräkning av löptid för kreditkort och andra
revolverande krediter bygger på prediktiva modeller
om det framtida limitutnyttjandet och statistiska
återbetalningsplaner. Modellerna bygger på interna
historiska data, där olika modeller används för
homogena grupper av krediter med likartade
förklaringsvariabler.
I tillägg till reserveringen enligt IFRS 9 som beskrivs i
föregående stycken gör koncernen även tillägg för så
kallade management overlays, baserad på
framåtblickande makroekonomiska utsikter, inom
ramen för IFRS 9 standarden. Koncernen har beslutat